Keramiska plattor, är liksom all annan keramik vi omger oss med i det dagliga livet, tillverkade av leror som bränns vid hög temperatur. Precis som våra tallrikar, kaffekoppar och vårt sanitetsporslin är materialet i plattorna oskadligt för vår miljö, vid tillverkning, användning och när vi någon gång i framtiden ska göra oss av med det. Den höga temperaturen vid bränningen (800–1 400 grader Celsius) gör att den färdiga plattan inte avger några organiska eller oorganiska ämnen. Vid kvittblivning kan materialet användas som fyllnadsmassor eller deponeras på avfallsanläggning som inert avfall. Med inert avfall menas avfall som inte förändras kemiskt, biologiskt eller fysikaliskt. Det löses inte upp, brinner inte och bryts inte ner biologiskt.
Exempel på andra material som kan utgör inert avfall är grus, sten, tegel och betong. Efter rensning från bruk och fogmassor kan hela plattor efter varsam rivning återanvändas. De höga bränntemperaturerna kräver naturligtvis åtgång av energi. Ugnarna eldas vanligast med naturgas eller lågsvavlig olja. Den mängd energi som går åt för att tillverka en kvadratmeter plattor bör dock ställas i relation till den långa livslängden. En plattas ekonomiska livslängd brukar anses vara cirka 50 år. Dess praktiska livslängd är ju avsevärt mycket längre och kan räknas i tusentals år!
Fästmassor, fogmassor och tätskikt
Produkter för sättning, läggning och fogning av keramiska plattor består till allra största delen av naturmaterialen sand och cement. I mängder omkring några enstaka procent förekommer tillsatser av polymerer d.v.s. plaster. Dessa har ingen skadlig påverkan av miljön och finns i små mängder, inkapslade i sand och cement bakom plattorna. Cementbundna fäst- och fogmassor betraktas, liksom keramik, som inert ( ”inkapslat”, okänsligt för kemiska reaktioner) avfall och kan vid kvittblivning användas som fyllnadsmassor eller deponeras i avfallsanläggning utan risk för skadlig miljöpåverkan.
Hämtat från byggkeramikhandboken på BKR.se –BKR är den självklara auktoriteten när det gäller användandet av keramiska material, såväl i våtrum som i torra utrymmen.