Fästmassor
Cementbaserade fästmassor används för de flesta underlag och indelas i tre grupper men avseende på deras förmåga att uppta rörelser. Vid montering på underlag av betong är det viktigt att lämplig kvalitet väljs för att tillförsäkra god vidhäftning. Av Byggkeramiksrådets branschregler för våtrum, BBV, framgår vilken fästmassegrupp som kan väljas med avseende på hur lång tid som gått mellan betonggjutning och plattsättning för att tillförsäkra tillräcklig deformationsupptagning.
Vid montering av tätsintrade plattor med vattenabsorption < 0,5% (till exempel så kallad granitkeramik ), krävs normalt fästmassa med vidhäftningsförbättrande tillsatser. Alternativt kan så kallat flytfix användas vid läggning av tätsintrade plattor och/eller storformatiga plattor på golv. Flytfix tillhör oftast kategorin högpresterande fästmassor som har mycket goda vidhäftnings- och hållfasthetsegenskaper. Den lösa konsistensen är fördelaktig för att få total bakfyllnad på plattorna. ”Flytfix” har normalt högre tryckhållfasthet än traditionella fästmassor. Så kallade lättfix är fästmassor med ballast av plast- eller glaskulor och ger en lättare färdig produkt än traditionella fästmassor. Cementbundna fästmassor indelas ofta i tunn,- medel- och tjockbäddsmassor med avseende på den tjocklek som de upptar i den färdiga konstruktionen.
Cementbundna fästmassor är normalt avsedda att fungera i tunna skikt som fästmedel mellan plattor och underlag. Vissa fästmassor kan också användas som spackelmassor, till exempel för att utjämna ett underlag före plattsättning. Om sådan spackling utförs i tjockare skikt än 7–8 mm ska fästmassan normalt härda före plattsättning. Samma gäller om cementbundna fästmassor används för att fylla ut större håligheter i keramiska dekorelement som lister och liknande före plattsättning.
Organisk bundna fästmassor, ”kakellim”, kan främst användas för montering av kakelplattor på väggar i torra utrymmen. Eftersom bindemedlet är torkande kan de inte användas för tätsintrade plattor på underlag av tätskikt, eftersom lufttillträdet inte är tillräckligt för att vattnet i massan ska kunna avdunsta.
De flesta organiskt bundna fästmassor kan återupplösas av vatten och är alltså inte lämpliga i våtutrymmen. Det förekommer några vattenbeständiga sådana massor på marknaden som rekommenderas för väggar, dock ej golv, i våtutrymmen. Härdplastbundna fästmassor (till exempel epoximassor) används vid speciella applikationer för att uppnå täthet eller där krav på kemisk resistens och/eller stor flexibilitet är nödvändiga. Det finns vissa arbetshygieniska begränsningar för användningen och de som arbetar med produkterna måste ha en speciell utbildning.
Fogmassor
Cementbundna fogmassor för keramiska plattor finns i huvudsakligen två kvaliteter, kakelfog och klinkerfog. Skillnaden består främst i finare ballastgradering för kakelfog och grövre för klinkerfog, föranledd av normalt smalare fogar vid för kakel än för klinkerplattor. För rörelsefogar och så kallade mjukfogar finns fogmassor med olika egenskaper. På väggar inomhus används vanligen massor av silikon. Speciella kvaliteter med visst mögelskydd finns för våtutrymmen och kallas ”sanitetssilikon”. För golv finns olika massor för rörelse- och mjukfogar, baserade på olika plaster och avpassade för lokalernas trafik, temperatur, fuktighet och kemiska påverkan.
Hämtat från byggkeramikhandboken på BKR.se –BKR är den självklara auktoriteten när det gäller användandet av keramiska material, såväl i våtrum som i torra utrymmen.